En honeytoken är en databit som medvetet skapas för att användas som en lockbete eller fälla för cyberangripare. Syftet är att lura och bedra illasinnade aktörer, vilket gör det möjligt för organisationer att upptäcka och svara på obehörig åtkomst eller aktiviteter inom sina system.
Organisationer placerar strategiskt ut honeytokens inom sina system, till exempel i filer, databaser, eller nätverkstrafik, för att efterlikna verkliga data och locka angripare. Målet är att få honeytokens att framstå som värdefulla mål och oemotståndliga för cyberangripare.
När en honeytoken nås eller används, utlöser den en varning som meddelar organisationen om den obehöriga aktiviteten. Denna varning uppmanar omedelbart organisationen att undersöka incidenten, identifiera angriparen och vidta lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare skada.
Honeytokens ger flera fördelar för organisationer i syfte att förbättra deras cybersäkerhetsnivå:
Tidigt Varningssystem: Honeytokens fungerar som ett tidigt varningssystem, vilket ger organisationer ett proaktivt sätt att upptäcka potentiella säkerhetsbrott innan betydande skador uppstår. Genom att placera honeytokens över hela sina system får organisationer insikt i illasinnade aktiviteter och kan agera omedelbart.
Upptäckt av Insiderhot: Honeytokens hjälper också till att identifiera insiderhot – anställda med auktoriserad åtkomst som missbrukar sina privilegier. Om en anställd når eller använder en honeytoken, föranleder det en varning, vilket gör det möjligt för organisationen att undersöka och neutralisera eventuella insiderhot.
Förbättra Incidentrespons: Genom att använda honeytokens kan organisationer förbättra sina förmågor till incidentrespons. Honeytokens inte bara indikerar obehörig åtkomst, utan möjliggör också för organisationer att samla information om en angripares metoder och tekniker.
Honeytokens kan anta olika former, beroende på organisationens specifika mål och behov. Några vanliga typer av honeytokens inkluderar:
Användarkonton: Organisationer kan skapa lockbete-användarkonton med skenbart värdefulla åtkomsträttigheter. Dessa konton kan locka angripare att försöka kompromettera dem, vilket utlöser en varning när de nås.
Lockfiler: Honeytokens kan förklädas som viktiga filer, såsom känsliga dokument eller finansiella register. När en angripare öppnar eller når dessa lockfiler, utlöses en varning.
Nätverkstrafik: Honeytokens kan också bäddas in i nätverkstrafik, såsom falska inloggningsförfrågningar eller datapaket som verkar innehålla värdefull information. Varje försök att interagera med dessa honeytokens genererar en varning.
För att effektivt implementera honeytokens bör organisationer överväga följande:
Strategisk Placering: Honeytokens bör placeras strategiskt i hela en organisations system för att maximera deras effektivitet. De bör vara belägna i områden som är attraktiva för angripare, såsom databastabeller med känslig information eller högvärdiga nätverkssegment.
Realistiskt Utseende: Honeytokens måste övertygande imitera verkliga data för att locka angripare. De bör vara omöjliga att skilja från äkta data, vilket säkerställer att angripare tror att de har hittat värdefulla mål.
Övervaknings- och Varningssystem: Implementera ett omfattande övervaknings- och varningssystem särskilt utformad för att upptäcka obehörig åtkomst eller användning av honeytokens. Detta system bör kunna generera realtidsvarningar som meddelar organisationen om misstänkt aktivitet.
Regelbunden Granskning och Respons: Organisationer bör regelbundet granska varningar som utlöses av honeytokens och omedelbart undersöka eventuella potentiella säkerhetsincidenter. Snabba och grundliga svar minskar fönstret för angripare och minimerar den potentiella inverkan av ett intrång.
Honeypot: Liknande honeytokens är honeypots lockbete-system eller nätverk designade för att locka angripare och samla information om deras metoder och aktiviteter. Medan honeytokens specifikt syftar till att fånga angripare som når eller använder specifik data, erbjuder honeypots en mer omfattande miljö för angripare att interagera med.
Cyber Deception: Praktiken att medvetet presentera falsk information för att vilseleda motståndare och skydda värdefulla tillgångar. Honeytokens är en form av cyber deception, eftersom de skapar ett falskt mål för att vilseleda angripare.
Intrusion Detection System (IDS): En säkerhetsteknik som övervakar och analyserar nätverkstrafik för tecken på obehörig åtkomst eller säkerhetspolicy överträdelser. IDS kan arbeta i kombination med honeytokens för att upptäcka och svara på obehöriga aktiviteter inom ett nätverk.
Honeytokens är ett värdefullt verktyg inom cybersäkerhet. Genom att strategiskt placera lockbete-data genom sina system kan organisationer upptäcka obehörig åtkomst och snabbt svara på potentiella säkerhetsintrång. Honeytokens fungerar som ett tidigt varningssystem, förbättrar förmågan till incidentrespons och ger insikter i en angripares metoder. Implementering av honeytokens tillsammans med omfattande övervaknings- och varningssystem hjälper organisationer att stärka sitt försvar mot cyberhot.