DKIM, eller DomainKeys Identified Mail, är en e-postautentiseringsmetod som tillåter en organisation att ta ansvar för ett meddelande som är på väg. DKIM lägger till en digital signatur i e-posthuvudet, vilket verifierar att meddelandet inte har ändrats under transporten och att det kommer från den angivna domänen.
För att implementera DKIM skapar avsändarens utgående e-postserver en unik kryptografisk signatur för varje skickad e-post. Denna signatur genereras med hjälp av en privat nyckel som hålls säker inom organisationen. Signaturen läggs sedan till i e-posthuvudet.
När mottagarens e-postserver tar emot e-posten kan den använda den offentliga nyckeln som publicerats i avsändarens DNS-poster för att autentisera e-posten. Mottagarens e-postserver kan verifiera DKIM-signaturen, vilket säkerställer att innehållet i e-posten inte har ändrats under transporten. Om signaturen inte matchar, varnar den mottagaren att meddelandet kan vara bedrägligt.
DKIM-signaturen inkluderar information såsom avsändarens domän, selektorn (en sträng som används för att välja den offentliga nyckeln från DNS), algoritmen som används för att skapa signaturen och själva signaturen. Denna information gör det möjligt för mottagarens e-postserver att verifiera integriteten och äktheten av e-posten.
För att effektivt använda DKIM:
Organisationer bör konfigurera sina utgående e-postservrar för att signera utgående e-postmeddelanden med DKIM. Detta säkerställer att alla utgående meddelanden är digitalt signerade, vilket gör att mottagande e-postservrar kan verifiera äktheten av meddelandena.
Mottagares e-postservrar måste vara konfigurerade för att verifiera DKIM-signaturer. Genom att kontrollera DKIM-signaturen på inkommande e-post kan e-postservrar säkerställa att meddelandena inte har manipulerats under transporten.
Det är viktigt att regelbundet övervaka och uppdatera de nycklar som används för DKIM för att upprätthålla säkerheten. Med tiden kan kryptografiska algoritmer bli sårbara eller privata nycklar kan komprometteras. Organisationer bör följa bästa praxis för nyckelhantering, inklusive periodisk rotation av nycklar och att följa starka säkerhetsprotokoll.
Genom att implementera DKIM kan organisationer autentisera sina e-postmeddelanden och minska risken för e-postbaserat bedrägeri, som phishing eller e-postförfalskning. DKIM ger ett extra lager av förtroende och verifiering för både avsändare och mottagare, vilket förbättrar den övergripande säkerheten i e-postkommunikationer.
SPF (Sender Policy Framework): SPF är en annan e-postautentiseringsmetod som upptäcker förfalskning av avsändaradresser. Den verifierar om ett e-postmeddelande kommer från en auktoriserad server för en viss domän genom att jämföra den sändande serverns IP-adress med posterna i den domänens DNS.
DMARC (Domain-based Message Authentication, Reporting, and Conformance): DMARC är ett e-postautentiserings- och rapporteringsprotokoll som bygger på SPF och DKIM. Det låter avsändare specificera policyer för e-posthantering och ger insyn i e-postautentiseringsfel. DMARC hjälper till att förhindra e-postbedrägerier genom att instruera e-postservrar om hur man hanterar e-postmeddelanden som misslyckas med SPF och DKIM-kontroller, vilket minskar risken för framgångsrika phishing-attacker.