DLL-kapning, även kallad "binary planting", är en cyberattacksteknik som utnyttjar Windows-sökningen och laddningsprocessen för dynamiska länkbibliotek (DLL:er). I denna attack placerar en illvillig aktör strategiskt en falsk DLL-fil, ofta förklädd till en legitim fil, på en plats där operativsystemet kommer att prioritera den över den äkta DLL:en. Som ett resultat, när systemet försöker ladda DLL:en, exekveras oavsiktligt den obehöriga koden som angriparen har planterat.
Processen för DLL-kapning innebär vanligtvis följande steg:
Identifiera sårbara applikationer: Angripare genomför rekognoscering för att identifiera applikationer som inte specificerar den fulla sökvägen till de DLL:er de kräver. Dessa applikationer är beroende av systemets sökordning för att hitta och ladda de nödvändiga DLL:erna.
Placera illvilliga DLL:er: När en sårbar applikation identifieras, placerar angriparen en illvillig DLL med samma namn som den legitima DLL:en på en plats som gynnar systemets sökordning. Vanliga platser inkluderar applikationens katalog, Windows systemkataloger eller den aktuella arbetskatalogen.
Utlycka exekvering: När den sårbara applikationen startas, initierar operativsystemet sökningen och laddningen av DLL:er enligt sökordningen. Tyvärr, på grund av den illvilliga DLL:ens placering, laddas och exekveras oavsiktligt angriparens kod istället för den avsedda legitima DLL:en.
Denna attackmetod kan utnyttjas av hotaktörer för att exekvera godtycklig kod inom kontexten av den riktade applikationen, kringgå säkerhetsåtgärder och potentiellt äventyra systemets integritet och konfidentialitet.
För att minska risken för DLL-kapningsattacker, överväg följande förebyggande åtgärder:
Full sökvägsspecifikation: Utvecklare bör uttryckligen specificera den fulla sökvägen för DLL:en som ska laddas snarare än att förlita sig på systemets sökordning. Genom att ange den kompletta sökvägen säkerställer utvecklarna att den avsedda DLL:en laddas, vilket eliminerar möjligheten för en angripare att omdirigera systemet till en illvillig DLL.
Kodsignering: Implementering av kodsigneringspraxis förbättrar integriteten och äktheten hos DLL:er som laddas av applikationer. Kodsignering innebär att man digitalt signerar DLL:er med en betrodd certifikatutfärdare (CA), vilket möjliggör för systemet att verifiera integriteten och ursprunget för DLL:en innan den laddas. Denna praxis hjälper till att förhindra exekvering av manipulerade eller illvilliga DLL:er.
Användarbehörigheter: Begränsning av användarbehörigheter spelar en avgörande roll för att förhindra obehöriga användare från att manipulera DLL:er eller placera dem i utsatta platser som kan kapas. Genom att upprätthålla korrekta åtkomstkontroller kan organisationer minska risken för DLL-kapningsattacker.
Inaktivera automatisk inladdning: Att inaktivera den automatiska DLL-sökningen och laddningsfunktionen kan vara ett effektivt försvar mot DLL-kapning. Detta kan uppnås genom att ta bort den aktuella arbetskatalogen från systemets sökväg. Genom att göra så laddar systemet bara DLL:er som uttryckligen anges med en full sökväg, vilket minimerar risken för oavsiktlig DLL-exekvering.
Det är viktigt för organisationer att prioritera att säkra sina applikationer och system mot DLL-kapning och implementera dessa förebyggande åtgärder för att minska potentiella risker.
Relaterade termer
DLL Injection: DLL-injektion är handlingen att tvinga en process att ladda ett dynamiskt länkbibliotek (DLL). Denna teknik kan användas för legitima ändamål, såsom att utöka funktionalitet, men den kan också fungera som en metod för cyberattacker.
Rootkit: Ett rootkit är en typ av skadlig programvara som är utformad för att få obehörig åtkomst och kontroll över ett datorsystem samtidigt som det undviker upptäckt. Rootkits fungerar med förhöjda privilegier, vilket gör att de kan dölja sin närvaro och tillhandahålla en dold plattform för angripare att kompromettera system eller samla in känslig information.