Lateral movement
Definition av lateral förflyttning
Lateral förflyttning, i samband med cybersäkerhet, avser tekniken som används av cyberattacker för att röra sig från ett komprometterat system till ett annat inom ett nätverk, vilket möjliggör för dem att utforska och få tillgång till känslig data, system eller resurser. Det är ett avgörande steg för angripare för att uppnå sina mål när de väl har fått initial åtkomst till ett nätverk.
Hur lateral förflyttning fungerar
Angripare använder olika metoder och strategier för att röra sig lateralt inom ett nätverk, nedan följer några vanliga tekniker:
Exploatering av ej patchade sårbarheter: Angripare utnyttjar säkerhetssårbarheter i programvara eller operativsystem som inte är uppdaterade med de senaste säkerhetsuppdateringarna. De utnyttjar dessa svagheter för att få tillgång till ytterligare system inom nätverket.
Stulna inloggningsuppgifter: Angripare kan använda stulna eller komprometterade inloggningsuppgifter, såsom användarnamn och lösenord, för att förflytta sig mellan system. Detta kan ske när individer återanvänder lösenord över olika konton eller faller offer för nätfiskeattacker.
Betrodda verktyg och applikationer: Angripare kan använda legitima verktyg och applikationer som redan finns inom det komprometterade nätverket för att genomföra sin laterala förflyttning. Genom att utnyttja dessa betrodda verktyg kan de röra sig obemärkta och smälta in i den legitima nätverkstrafiken.
Målet med lateral förflyttning är att få kontroll över flera system inom nätverket. Genom att kompromettera ytterligare system ökar angripare sina chanser att hitta värdefulla tillgångar eller behålla kontrollen även om deras initiala ingångspunkt upptäcks och åtgärdas.
Förebyggande åtgärder
För att försvara sig mot lateral förflyttning och minimera konsekvenserna av en potentiell cyberattack bör följande förebyggande åtgärder genomföras:
Nätverkssegmentering: Nätverkssegmentering innebär att dela upp ett nätverk i mindre delnätverk, kända som segment. Varje segment har sina egna säkerhetskontroller och begränsad åtkomst, vilket gör det svårare för angripare att röra sig fritt inom nätverket. Genom att implementera en stark nätverkssegmenteringsstrategi kan organisationer begränsa den potentiella skadan som orsakas av lateral förflyttning.
Övervakning av nätverks trafik: Regelbunden övervakning och granskning av nätverkstrafik är viktigt för att identifiera eventuell ovanlig eller obehörig lateral förflyttning. Genom att analysera nätverksloggar och använda avancerade detektionstekniker kan säkerhetsteam identifiera och reagera på potentiella hot i tid.
Övervakning av användaraktivitet: Övervakning av användaraktivitet, särskilt privilegierade konton, är avgörande för att upptäcka misstänkt beteende som kan indikera lateral förflyttning. Implementering av analysverktyg för användarbeteende och etablering av baslinjebeteenden kan hjälpa säkerhetsteam att identifiera och reagera på misstänkt aktivitet.
Principen om minsta privilegium: Genom att tillämpa principen om minsta privilegium säkerställs att användare och system bara har de nödvändiga behörigheterna för att utföra sina specifika funktioner. Genom att begränsa privilegierna till det som krävs kan organisationer minimera den potentiella påverkan av lateral förflyttning om en användare eller ett system komprometteras.
Exempel från verkligheten
Lateral förflyttning är en teknik som ofta används av avancerade och ihärdiga hotgrupper (APT) och andra sofistikerade angripare. Nedan följer två anmärkningsvärda exempel från verkligheten på lateral förflyttning i cyberattacker:
The Target Data Breach (2013): I ett av de största dataintrången i historien fick angripare tillgång till Targets nätverk via en tredjepartsleverantör. Väl inne i nätverket rörde de sig lateralt genom att kompromettera ytterligare system. Denna laterala förflyttning gjorde det möjligt för angriparna att komma åt Targets kassasystem och stjäla kreditkortsinformation från miljontals kunder.
NotPetya Ransomware Attack (2017): NotPetya ransomware-attacken riktade sig mot organisationer globalt, främst i Ukraina. Efter den initiala infektionen använde skadlig programvara en kombination av laterala förflyttningstekniker för att sprida sig genom nätverk. Den utnyttjade sårbarheter, såsom EternalBlue-exploiten, och använde stulna inloggningsuppgifter för att röra sig från ett system till ett annat. Attacken orsakade omfattande störningar och ekonomiska skador för många organisationer.
Dessa exempel från verkligheten belyser betydelsen av lateral förflyttning som ett kritiskt steg i cyberattacker och behovet av robusta förebyggande och detekterande åtgärder.
Lateral förflyttning är en teknik som används av cyberangripare för att röra sig inom ett nätverk och få tillgång till värdefull data, system och resurser. Genom att förstå de metoder som används för lateral förflyttning och genomföra förebyggande åtgärder kan organisationer förbättra sin totala cybersäkerhet och minimera risken för obehörig åtkomst och dataintrång. Nätverkssegmentering, övervakning av nätverks- och användaraktivitet samt principen om minsta privilegium är viktiga komponenter i att bekämpa lateral förflyttning och minska dess potentiella påverkan.