Felkontroll, även känd som felhantering, avser processen att identifiera och korrigera fel som uppstår under datatransmission eller lagring. Denna metod säkerställer noggrannheten och integriteten hos överförda eller lagrade data, vilket hjälper till att upptäcka och hantera fel och inkonsekvenser.
Under datatransmission innebär felkontroll att extra bitar läggs till de överförda data för att skapa en kod som kan användas för att upptäcka och korrigera fel. Mottagarsystemet kontrollerar sedan de mottagna data med hjälp av felupptäckningskoden. Om fel upptäcks kan mottagarsystemet begära en omöverföring av data.
För datalagring säkerställer felkontrollmekanismer att informationen förblir intakt och oförvanskad. Det innebär användning av olika algoritmer och tekniker för att upptäcka och korrigera fel som kan uppstå över tid på grund av lagringsmediets nedbrytning eller andra faktorer.
Felkontrollmetoder kan delas in i två huvudkategorier:
Automatic Repeat Request (ARQ) är en typ av felkontroll som förlitar sig på begäran och svar meddelanden mellan avsändare och mottagare. Det finns flera ARQ-protokoll, såsom Stop-and-Wait ARQ, Go-Back-N ARQ och Selective Repeat ARQ. Dessa protokoll använder olika strategier, såsom omöverföring av förlorade eller korrupta datapaket, för att säkerställa felfri datatransmission.
Forward Error Correction (FEC) är en teknik som används i felkontroll där ytterligare felkorrigeringsinformation läggs till de överförda data. Detta gör det möjligt för mottagaren att korrigera fel utan behov av omöverföring. FEC kan implementeras med olika algoritmer, såsom Hamming-koder, Reed-Solomon-koder, och konvolutionella koder.
Felkontroll används i olika domäner för att säkerställa dataintegritet och minimera överförings- eller lagringsfel. Här är några exempel:
Inom nätverksområdet använder Internet Protocol (IP) en checksum för att verifiera integriteten hos paket under överföring. Checksummen beräknas genom att summera bytes i IP-headern och nyttolasten. Om den mottagna checksummen inte matchar den beräknade checksummen indikerar det att paketet kan ha blivit korrupt under överföring.
RAID är en lagringsteknik som använder flera diskar för att förbättra datatillförlitlighet och prestanda. En av de grundläggande funktionerna i RAID är felkontroll och felkorrigering. RAID-system kan upptäcka och korrigera fel i lagrade data genom att använda paritetsinformation eller redundant data över flera diskar.
Error Correcting Code (ECC)-minne är en typ av datorminne som kan upptäcka och korrigera en-bitars fel och upptäcka flerbitar fel. ECC-minne används vanligtvis i servrar och system som kräver hög dataintegritet, såsom vetenskapliga och finansiella tillämpningar.
För att säkerställa effektiv felkontroll, här är några bästa praxis:
Använd tillförlitliga och säkra datatransmissionsprotokoll som inkluderar robusta felkontrollmekanismer. Exempel på sådana protokoll inkluderar TCP (Transmission Control Protocol) och UDP (User Datagram Protocol) med checksummor och sekvensnummer.
Säkerhetskopiera regelbundet data för att förhindra förlust eller skada om fel uppstår under lagring. Säkerhetskopieringsprocessen bör inkludera felkontrollmekanismer för att säkerställa säkerheten för säkerhetskopierade data.
Använd felkontrollalgoritmer och tekniker specifika för det lagringsmedia som används. Olika lagringsenheter kan kräva olika felkontrollmetoder, såsom checksummor, paritetskontroller, eller felkorrigeringskoder.
Genom att implementera dessa bästa praxis kan organisationer minimera risken för datakorruption och säkerställa noggrannheten och integriteten hos överförda eller lagrade data.
Relaterade termer
Checksum: Ett värde som används för att verifiera integriteten av data, ofta beräknat genom att summera bytes i ett datapaket. Checksummor används allmänt i nätverksprotokoll, filöverföringsprotokoll och felupptäckningsalgoritmer.
Cyclic Redundancy Check (CRC): En typ av felkontrollalgoritm som allmänt används i nätverkskommunikationer för att upptäcka fel i överförda data. CRC använder polynomdivision för att skapa en checksum som bifogas de data som överförs. Mottagarsystemet utför sedan samma polynomdivision och jämför den beräknade checksummen med den mottagna checksummen för att upptäcka fel.
För mer information om relaterade termer och koncept, vänligen se länkarna nedan: